INFORMATION OM EGENSKAPER OCH RISKER AVSEENDE FINANSI­ELLA IN­STRUMENT

PF Försäkring & Ekonomi AB, ”PartnerFinans”, är ett anknutet ombud till Nord Fondkommission AB.

Det är viktigt för dig som kund att Du är inför­stådd med bl.a. följande:

·        att placeringar eller andra positioner i finansi­ella instrument sker på kundens egen risk

·        att Du som kund själv noga måste sätta Dig in i våra avtalsvillkor bl.a. för handel med finansi­ella instrument samt övrig information om ak­tuella finansiella instrument, dess egen­skaper och risker

·        att det vid handel med finansiella instrument är viktigt att kontrollera avräkningsnota och an­nan rapportering avseende Dina placeringar samt att omgående reklamera fel

·        att det är viktigt att fortlöpande bevaka värde­förändringar på innehav av och positioner i fi­nansiella instrument

·        att Du som kund själv måste initiera de åtgär­der som erfordras för att minska risken för förluster på Dina placeringar eller andra posi­tioner

·        att det kapital som Du placerar både kan öka och minska i värde och att det inte är säkert att Du får tillbaka hela det in­satta kapitalet.

 

 

1. KORT OM HANDEL MED FINANSIELLA INSTRUMENT

Handel med finansiella instrument, dvs.  bland annat aktier i aktiebolag och motsvarande andels­rätter i andra typer av företag, obligationer, depåbe­vis, fondandelar, penningmarknadsinstrument, fi­nansiella derivatinstrument eller andra sådana vär­depapper, sker i huvudsak i organiserad form vid en handelsplats. Handeln sker ge­nom de värde­pap­persföretag som deltar i handeln vid handels­platsen. Som kund måste Du normalt kontakta ett sådant värdepappersföretag för att köpa eller sälja finansi­ella instrument.

Med handelsplatser avses reglerad marknad, han­delsplattform (Multilateral Trading Facility, MTF) och systematisk internhandlare (SI) samt där det sker handel hos värdepappersföretagen.

På en reglerad marknad handlas olika typer av finansiella instrument. När det gäller aktier kan en­dast aktier i publika bolag noteras och handlas på en reglerad marknad och det ställs stora krav på sådana bolag, bl.a. avseende bolagets storlek, verk­samhetshistoria, ägarspridning och offentlig redo­visning av bola­gets ekonomi och verksamhet.

En handelsplattform (MTF) kan beskrivas som ett handelssystem som organiseras och tillhandahålls av en börs eller ett värdepappersföretag. Det ställs typiskt sett lägre krav, i form av t.ex. informations­givning och verksamhetshistoria, på de finansiella instrument som handlas på en handelsplattform jämfört med finansiella instrument som handlas på en reglerad marknad.

En systematisk internhandlare är ett värdepap­persföretag som på ett organiserat, frekvent och systematiskt sätt handlar för egen räkning genom att utföra kundorder utanför en reglerad marknad eller en handelsplattform. En systematisk intern­handlare är skyldig att offentliggöra marknadsmäs­siga bud på köp- och/eller säljpriser för likvida aktier som handlas på en reglerad marknad och för vilka den systematiska internhandlaren bedriver systematisk internhandel.

I Sverige finns i dagsläget två reglerade marknader, OMX Nordiska Börs Stockholm AB (nedan ”Stockholms­bör­sen”) och Nordic Growth Market NGM AB (nedan ”NGM”). Härutöver sker organi­serad handel på andra handelsplatser, t.ex. First North och Aktietorget (handelsplattformar) samt på vär­depappersföretagens egna listor.

Aktier som handlas på listor med höga krav och hög omsättning anses normalt kunna innebära en lägre risk än aktier på andra listor.

2. RISKER MED FINANSIELLA INSTRU­MENT OCH HANDEL MED FINANSIELLA IN­STRUMENT

2.1 Allmänt om risker

Finansiella instrument kan ge avkast­ning i form av utdelning (aktier och fonder) eller ränta (räntebä­rande instrument). Härutöver kan priset (kursen) på instrumentet öka eller minska i förhållande till pri­set när placeringen gjordes. I den fortsatta be­skriv­ning­en inräknas i ordet placering även eventu­ella negativa positioner (negativa innehav) som tagits i instrumentet, jämför t.ex. vad som sägs om blank­ning i avsnitt 7 nedan. Den totala avkast­ningen är summan av utdelning/ränta och prisför­ändring på instrumen­tet.

Vad placeraren eftersträvar är naturligtvis en total avkastning som är positiv, dvs. som ger vinst, helst så hög som möjligt. Men det finns också en risk att den totala avkastningen blir negativ dvs. att det blir en förlust på placeringen. Risken för förlust varie­rar med olika instrument. Vanligen är chansen till vinst på en placering i ett finansiellt instrument kopplad till risken för förlust. Ju längre tiden för inne­havet av placeringen är desto större är vinst­chansen respektive förlustrisken. I placerings­sam­man­hang används ibland ordet risk som uttryck för såväl förlustrisk som vinstchans. I den fortsatta beskriv­ning­en används dock ordet risk enbart för att beteckna förlustrisk. Det finns olika sätt att placera som minskar risken. Vanligen anses det bättre att inte placera i ett enda eller ett fåtal finansiella in­strument utan att i stället placera i flera olika finan­siella instrument. Dessa instru­ment bör då erbjuda en sprid­ning av riskerna och inte samla risker som kan utlösas samtidigt. En spridning av placering­arna till utländska marknader minskar normalt också risken i den totala portföljen, även om det vid han­del med utländska finansiella instrument till­kommer en valutarisk.

Placeringar i finansiella instrument är förknippade med ekonomisk risk. Kunden svarar själv för ris­ken och måste därför själv hos anlitat värde­pappers­företag – eller genom sitt kapitalförval­tande ombud – skaffa sig kännedom om de villkor, i form av allmänna villkor, prospekt eller liknande, som gäller för handel med sådana instrument och om in­strumentens egenskaper och risker förknippade därmed. Kunden måste också fortlö­pan­de bevaka sina place­ringar i sådana in­strument. Detta gäller även om kunden fått individuell råd­giv­ning vid place­ringstillfället. Kunden bör i eget in­tres­se vara beredd att snabbt vidta åtgärder, exempelvis ge­nom att av­veckla placeringar som utvecklas negativt eller att ställa ytter­ligare säkerhet vid placeringar som finan­sierats med lån och där säkerhetsvärdet minskat.

Det är också viktigt att beakta den risk det kan in­nebära att handla med finansiella instrument på en annan handelsplats än en reglerad marknad, där kraven som ställs generellt är lägre.

2.2. Olika typer av riskbegrepp m.m.

I samband med den riskbedömning som bör ske då Du som kund gör en placering i finansiella instru­ment, och även fortlöpande under innehavstiden, finns en mängd olika riskbegrepp och andra fakto­rer att beakta och sammanväga. Nedan följer en kort beskrivning av några av de vanligaste riskbe­grep­pen.

Marknadsrisk – risken att marknaden i sin helhet, eller viss del därav där Du som kund har Din pla­cering, t.ex. den svenska aktiemarknaden, går ner.

Kreditrisk – risken för bristande betalningsför­måga hos ex.vis en emittent eller en motpart.

Prisvolatilitetsrisk – risken för stora svängningar i kursen/priset på ett finansiellt instrument påverkar placeringen negativt.

Kursrisk – risken att kursen/priset på ett finansiellt instrument går ner.

Skatterisk – risken att skatteregler och/eller skatte­satser är oklara eller kan komma att ändras.

Valutarisk – risken att en utländsk valuta till vilken ett innehav är relaterat (ex.vis fondandelar i en fond som placerar i amerikanska värdepapper noterade i USD) försvagas.

Hävstångseffektsrisk – konstruktionen av deri­vatinstrument som gör att det finns en risk att prisut­vecklingen på den underliggande egendomen får ett större negativt genomslag i kursen/priset på deri­vatinstrumentet.

Legal risk – risken att relevanta lagar och regler är oklara eller kan komma att ändras.

Bolagsspecifik risk – risken att ett visst bolag går sämre än förväntat eller drabbas av en negativ hän­delse och de finansiella instrument som är relate­rade till bolaget därmed kan falla i värde.

Branschspecifik risk – risken att en viss bransch går sämre än förväntat eller drabbas av en negativ händelse och de finansiella instrument som är rela­terade till bolag i branschen därmed kan falla i värde.

Likviditetsrisk – risken att Du inte kan sälja eller köpa ett finansiellt instrument vid en viss önskad tidpunkt pga. att omsättningen i det finansiella in­strumentet är låg.

Ränterisk – risken att det finansiella instrument Du placerat i minskar i värde pga. förändringar i mark­nadsräntan.

3. AKTIER OCH AKTIERELATERADE IN­STRUMENT

 3.1 Allmänt om aktier

3.1.1 Aktier och aktiebolag

Aktier i ett aktiebolag ger ägaren rätt till en andel av bolagets aktiekapital. Går bolaget med vinst läm­nar bolaget vanligen utdelning på aktierna. Aktier ger också rösträtt på bolagsstämman. Det finns två slag av bolag, publika och privata. En­dast publika bolag får låta aktierna han­dlas på en handelsplats.

3.1.2 Aktiekursen

Kursen (priset) på en aktie påverkas i första hand av utbudet respektive efterfrågan på den aktuella aktien vilket i sin tur, åtminstone på lång sikt, styrs av bolagets framtids­utsikter. En aktie upp- eller ned­värderas främst grundat på investerarnas analy­ser och bedömningar av bolagets möjligheter att göra framtida vinster. Den fram­tida utvecklingen i omvärlden av konjunktur, teknik, lagstiftning, konkurrens osv. avgör hur efterfrågan blir på bola­gets produkter eller tjänster och är därför av grund­läggande be­ty­delse för kursutvecklingen på bola­gets aktier.

Det aktuella ränteläget spelar också en stor roll för prissättningen. Stiger marknads­rän­torna ger ränte­bärande finansiella instrument, som samtidigt ges ut (nyemitteras), bättre avkastning. Normalt sjun­ker då kur­serna på aktier som regelbundet handlas lik­som på redan utelöpande räntebärande in­stru­ment.

Också andra till bolaget direkt knutna förhål­landen, t.ex. förändringar i bolagets ledning och orga­nisa­tion, produktionsstörningar m.m. kan starkt påverka bolagets framtida förmåga att skapa vinster såväl på kort som på lång sikt. Aktiebolag kan i värsta fall försättas i konkurs vilket oftast leder till att aktierna i bolaget blir värde­lösa.

Även kurserna på vissa större utländska reglerade marknader eller handelsplatser inverkar på kur­serna i Sverige, bl.a. därför att flera svenska aktie­bolag är noterade även på utländska marknads­plat­ser och prisut­jämningar (arbitrage) sker mellan marknads­platserna. Kursen på aktier i bolag som tillhör samma bransch­sektor påverkas ofta av förändringar i kursen hos andra bolag inom samma sektor.

Även omsättningen, dvs. hur mycket som köps och säljs av en viss aktie, påverkar i sin tur aktie­kursen. Vid hög omsättning minskar skillnaden, även kallad spread, mellan den kurs köparna är beredda att betala (köp­kursen) och den kurs säljarna begär (säljkursen). En aktie med hög omsättning, där stora be­lopp kan omsättas utan större inverkan på kursen, har en god likvi­ditet och är därför lätt att köpa respektive att sälja. Olika aktier kan under dagen eller under längre perioder uppvisa olika rörlighet i kurserna (volatilitet) dvs. upp- och ned­gångar samt storlek på kursförändringarna.

3.1.3 Marknadsintroduktioner och uppköp

Marknadsintroduktion innebär att aktier i ett bolag introduceras på aktiemarknaden, dvs. upptas till handel på en reglerad marknad eller en handels­plattform (MTF). Allmänheten erbjuds då att teckna (köpa) aktier i bolaget. Oftast rör det sig om ett befintligt bolag, som inte tidigare handlats på en regle­rad marknad eller annan handelsplats, där ägarna be­slu­tat att vidga ägar­­­kretsen och underlätta han­­deln i bolagets aktier.

Uppköp tillgår i regel så att någon eller några inve­sterare erbjuder aktieägarna i ett bolag att på vissa villkor sälja sina aktier. Om uppköparen får in 90 % eller mer av antalet aktier i det uppköpta bolaget, kan uppköparen begära tvångsinlösen av kvarstå­ende aktier från de ägare som ej accepterat upp­köps­­­erbjudandet. Dessa aktieägare är då tvungna att sälja sina aktier till uppköparen mot en ersätt­ning som fastställs genom ett skilje­doms­förfarande.

3.1.4 Emissioner

Om ett aktiebolag vill utvidga sin verksamhet krävs ofta ytterligare aktiekapital. Detta skaffar bolaget genom att ge ut nya aktier genom nyemission. Oftast får de gamla ägarna teckningsrätter som ger före­träde att teckna aktier i en nyemission. Antalet aktier som får tecknas sätts normalt i förhållande till hur många aktier ägaren tidigare hade. Tecknaren måste betala ett visst pris (emissionskurs), oftast lägre än marknadskur­sen, för de nyemitterade akti­erna. Direkt efter det att teckningsrätterna – som normalt har ett visst marknadsvärde – avskiljts från aktierna sjunker vanligen kursen på aktierna, sam­tidigt ökar antalet aktier för de aktieägare som teck­nat. De aktieägare som inte teck­nar kan under teck­nings­tiden sälja sina teckningsrätter på den mark­nadsplats där ak­tier­na handlas. Efter teckningstiden förfaller teckningsrätterna och blir därmed obruk­bara och vär­de­lösa.

Aktiebolag kan även genomföra s.k. riktad ny­emission, vilket genomförs som en nyemission men en­bart riktad till en viss krets investerare. Aktiebo­lag kan även genom s.k. apportemission ge ut nya aktier för att förvärva andra bolag, affärsrörelser eller tillgångar i annan form än pengar. Såväl vid rik­tad nyemis­sion som vid apportemission sker s.k. utspädning av befintliga aktieägares andel av anta­let röster och aktiekapital i bolaget, men antalet innehavda aktier och marknadsvärdet på det place­rade kapi­talet påverkas normalt inte.

Om tillgångarna eller de reserverade medlen i ett aktiebolag har ökat mycket i värde, kan bola­get föra över en del av värdet till sitt aktiekapital genom en s.k. fondemission. Genom fondemissionen får aktie­ägaren fler aktier, men ägarens andel av bola­gets ökade aktiekapital förblir oförändrad. Kursen på aktierna sänks vid en fond­emission, men genom ökningen av antalet aktier bibehåller aktieägaren ett oförändrat marknadsvärde på sitt placerade kapital.

3.2 Allmänt om aktierelaterade instrument

Nära knutna till aktier är, aktieindexobligationer, depåbe­vis, konvertibler, aktie- och aktie­indexoptio­ner, aktie- och aktieindexterminer, warranter samt hävstångscertifikat.

3.2.1 Indexobligationer/Aktieindexobligationer

Indexobligationer/aktieindexobligationer är obligationer där avkastningen istället för ränta är bero­ende t.ex. av ett aktieindex. Ut­veck­las indexet positivt följer avkastningen med. Vid en negativ index­utveckling kan avkastningen utebli. Obliga­tionen återbetalas dock alltid med sitt nominella belopp på inlösendagen och har på så sätt en be­gränsad förlustrisk jämfört med t.ex. aktier och fondandelar. Risken med en placering i en aktiein­dexobligation kan, förutom eventuellt erlagd över­kurs, definieras som den alternativa ränteintäkten, dvs. den ränta investeraren skulle ha fått på det investerade belop­pet med en annan placering. När man talar om denna typ av produkter så benämns dessa oftast som kapitalgaranterade eller kapital­skyd­dade produkter. Med dessa begrepp avses att beskriva, som ovan nämnts, att oavsett om produk­ten ger avkastning eller ej så återbetalas det nomi­nella beloppet, dvs. vanligtvis detsamma som inve­ster­ingsbeloppet minskat med eventuellt erlagd överkurs.

 3.2.2 Depåbevis

Svenskt Depåbevis är ett bevis om rätt till ut­ländska aktier, som utgivaren av beviset förva­rar/innehar för innehavarens räkning. Depå­bevis hand­las precis som aktier på en reglerad marknad eller handels­plats och prisutvecklingen följer nor­malt prisutvecklingen på den utländska marknads­plats där aktien handlas. Utöver de generella risker som finns vid handel med aktier eller andra typer av andelsrätter bör ev. valutarisk beaktas.

 3.2.3 Konvertibler

Konvertibler (konver­teringslån eller konver­tibler) är räntebärande värdepap­per (lån till utgiva­ren/emittenten av konvertibeln) som inom en viss tidsperiod kan bytas ut mot aktier. Avkast­ningen på konver­tiblerna, dvs. kupong­räntan, är van­ligen högre än utdelningen på utbytesakti­erna. Konverti­bel­kursen uttrycks i procent av det nomi­nella värdet på kon­vertibeln.

3.2.4 Omvända konvertibler

Omvända konvertibler är ett mellanting mellan en ränte- och en aktieplacering. Den omvända konver­tibeln är knuten till en eller flera underliggande aktier eller index. Denna placering ger en ränta, dvs. en fast, garanterad avkastning. Om de under­liggande aktierna eller index utvecklas positivt återbetalas det placerade beloppet plus den fasta avkastningen. Om de underliggande aktierna eller index däremot skulle falla, finns det en risk att in­nehavaren i stället för det placerade beloppet kan få en eller fler aktier som ingår i den omvända kon­vertibeln eller motsva­rande kontantlikvid.

3.2.5 Aktieoptioner och aktieindexoptioner

Aktieoptioner finns av olika slag. Förvärvade köp­optioner ger innehavaren rätt att inom en viss tids­period köpa redan utgivna aktier till ett på för­hand bestämt pris. Säljoptioner ger omvänt inneha­varen rätt att inom en viss tidsperiod sälja aktier till ett på förhand bestämt pris. Mot varje förvärvad option svarar en utfärdad option. Risken för den som förvärvar en option är, om inte riskbegrän­sande åtgärder vidtas, att den minskar i värde eller förfal­ler värdelös på slutdagen. I det senare fallet är den vid förvärvet betalda premien för optionen helt förbrukad. Utfärdaren av en option löper en risk som i vissa fall, om inte riskbegränsande åtgärder vidtas, kan vara obegränsat stor. Kursen på optio­ner följer normalt kursen på motsva­rande underlig­gande aktier eller index, men med större kurs­svängningar än dessa.

Den mest omfattande handeln i aktieoptioner sker på ­de reglerade marknaderna. Där förekommer även handel med aktie­in­dex­op­tioner. Dessa in­dexoptio­ner ger vinst eller förlust direkt i kon­tanter (kon­tantavräkning) utifrån utveck­lingen av ett underlig­gande index.

3.2.6 Aktieterminer och aktieindexterminer

En termin innebär att parterna ingår ett ömsesidigt bindande avtal med varandra om köp respektive försäljning av den underliggande egendomen till ett på förhand avtalat pris och med leverans eller annan verkställighet, t.ex. kontantavräkning, av avtalet vid en i avtalet angiven tidpunkt (stängnings­dagen).

 3.2.7 Warranter

Handel förekommer också med vissa köp- och säljop­tioner med längre löptider, i Sverige vanligen kallade warranter. Warranter kan utnyttjas för att köpa eller sälja under­liggande aktier eller i andra fall ge kon­tanter om kursen på underliggande aktie utvecklas på rätt sätt i förhållande till warrantens lö­senpris.

3.2.8 Hävstångscertifikat

Hävstångscertifikat, som ofta kallas enbart certi­fikat, är ofta en kombination av ex.vis en köp- och en säljoption och är beroende av en underliggande tillgång, exempelvis en aktie, ett index eller en råvara. Ett certifikat har inget nominellt belopp. Hävstångscertifikat skall inte förväxlas med t.ex. före­tagscertifikat, vilket är ett slags skuldebrev som kan ges ut av företag i samband med att företaget lånar upp pengar på kapitalmarknaden.

En utmärkande egenskap för hävstångscertifikat är att relativt små kursförändringar i underliggande tillgång kan medföra avsevärda förändringar i vär­det på innehavarens placering. Innehavare bör vara särskilt uppmärksamma på att hävstångscertifikat kan falla i värde och även förfalla helt utan värde med följd att hela eller delar av det investerade beloppet kan förloras.

4. RÄNTERELATERADE INSTRUMENT

Ett räntebärande finansiellt instrument är en fordringsrätt på utgivaren (emittenten) av ett lån. Avkastning lämnas normalt i form av ränta. Det finns olika former av räntebärande instrument bero­ende på vilken emittent som givit ut instrumentet, den säkerhet som emittenten kan ha ställt för lånet, löptiden fram till återbe­tal­ningsdagen och formen för utbetalning av räntan.

En annan form för räntebetalning är att sälja in­strumentet med rabatt (dis­konteringspapper). Vid försäljningen beräknas priset på instrumentet ge­nom att diskontera låne­be­loppet inklusive beräknad ränta till nuvärde. Nuvärdet eller kursen är lägre än det belopp som erhålls vid åter­betalningen (nomi­nella beloppet). Bankcertifikat och statsskuld­växlar är exempel på diskon­terings­papper, liksom obligationer med s.k. nollkupongskonstruktion.

Risken i ett räntebärande instrument utgörs dels av den kursförändring (kursrisk) som kan upp­komma under löp­tiden på grund av att marknadsräntorna förändras, dels att emittenten kanske inte klarar att åter­betala lånet (kreditrisk). Lån för vilka fullgod säkerhet för återbetalningen har ställts är därvid typiskt sett mindre riskfyllda än lån utan säkerhet. Rent allmänt kan dock sägas att risken för förlust på räntebärande instrument kan anses som lägre än för aktier. Ett räntebärande instrument utgivet av en emittent med hög kreditvärdighet kan således vara ett bra alternativ för den som vill mi­nimera risken att sparkapitalet minskar i värde och kan vara att föredra vid ett kortsiktigt sparande. Nack­delen med en räntebärande placering är att den i regel ger en låg värdestegring. Exempel på ränte­bärande placeringar är sparkonton, privatobligatio­ner och räntefonder.

Kurserna fastställs varje dag såväl på instrument med kort löptid (mindre än ett år) t.ex. stats­skuld­växlar som på instrument med längre löptider t.ex. obligationer. Marknadsräntorna påverkas av analy­ser och bedömningar som Riksbanken och andra större institu­tio­nella marknads­aktörer gör av hur utvecklingen av ett antal ekonomiska fakto­rer som inflation, kon­junk­tur och ränteläget kommer att utvecklas på kort och lång sikt.

Om marknadsräntorna går upp kommer kursen på utelöpande (redan utgivna) räntebärande finan­si­ella instrument att falla om de har fast ränta, efter­som nya lån ges ut med en räntesats som följer aktu­ell marknadsränta och därmed ger högre ränta än vad utelöpande instrumentet ger. Omvänt stiger kur­sen på utelöpande instrument när marknadsrän­tan går ned.

Lån utgivna av stat och kommun anses vara riskfria vad gäller återbetalningen, vilket således gäller för stats- och kommunobligationer.

5. DERIVATINSTRUMENT

Derivatinstrument såsom optioner, terminer m.fl. förekommer med olika slag av underliggande till­gång, t.ex. aktier, obligationer, råvaror och valutor. Derivatinstrument kan utnyttjas för att minska ris­ken i en placering.

En särskild omständighet att beakta vid placering i derivatinstrument är att konstruktionen av derivat­instrument gör att prisutvecklingen på den un­der­liggande egendomen får genomslag i kursen eller priset på derivatinstrumentet. Detta prisgenomslag är ofta kraftigare i förhållande till insatsen (erlagd premie) än vad värdeförändringen är på den under­liggande egendomen. Prisgenomslaget kallas där­för hävstångseffekt och kan leda till större vinst på insatt kapital än om placeringen hade gjorts direkt i den underliggande egendomen. Å andra sidan kan hävstångseffekten lika väl medföra större förlust på derivatinstrumenten jämfört med värdeförändringen på den underliggande egendomen, om prisut­veck­lingen på den underliggande egendomen blir an­norlunda än den förväntade. Stora krav ställs därför på bevakningen av prisutvecklingen på deri­vatin­strumentet och på den underliggande egendomen. Investeraren bör i eget intresse vara beredd agera snabbt, ofta under dagen, om placeringen i derivat­instrument skulle komma att utvecklas i oför­delak­tig riktning. Det är också viktigt att i sin riskbe­dömning beakta att möjligheten att avveckla en position/ett innehav kan försvåras vid en negativ prisutveckling.

6. FONDER OCH FONDANDELAR

En fond är en ”portfölj” av olika slags finansiella instrument, t.ex. aktier och obligationer. Fonden ägs gemensamt av alla som sparar i fonden, andels­ägarna, och förvaltas av ett fondbolag. Det finns olika slags fonder med olika placeringsinriktning, dvs. vilken typ av finansiella instrument som fon­den placerar i. Nedan redogörs i korthet för några av de vanligaste typerna av fon­der.

En aktiefond placerar allt eller huvudsakligen allt kapital som andelsägarna inbetalat i aktier. Bland­fonder med både aktier och räntebärande instru­ment förekommer också, liksom rena räntefonder där kapitalet placeras huvudsakligen i räntebärande instrument.  Det finns även till exempel index­fon­der som inte förvaltas aktivt av någon förvaltare utan som istället placerar i finansiella instrument som följer sammansättningen i ett visst bestämt index.

En aktiefond placerar i flera olika aktier och andra aktierelaterade finan­siella instrument, vilket gör att risken för an­dels­ägaren minskar jämfört med risken för den aktieägare som placerar i endast en eller i ett fåtal aktier.

Principen för räntefonder är densamma som för aktiefonder – placering sker i olika räntebärande instrument för att få riskspridning i fonden och förvaltningen i fonden sker efter analys av framtida räntetro.

En fond-i-fond är en fond som placerar i andra fonder. En fond-i-fond kan ses som ett alternativ till att själv välja att placera i flera olika fonder. Man kan därmed uppnå den riskspridning som en väl sam­mansatt egen fondportfölj kan ha. Det finns fond-i-fonder med olika placeringsinriktningar och riskni­våer.

En ytterligare typ av fond är hedgefond. Trots att s.k. hedging är avsett att skydda mot oväntade för­ändringar i marknaden kan en hedgefond vara en fond med hög risk, då sådana fonder kan vara högt belånade. Skillnaderna är dock stora mellan olika hedgefonder och det finns även hedgefonder med låg risk. Hedgefonder försöker ge en positiv av­kastning oavsett om aktie- eller räntemarknaden går upp eller ner. Hedgefonder använder sig oftare än traditionella fonder av derivat i syfte att öka eller minska fondens risk. Blankning (se nedan) är också ett vanligt inslag.

För de fonder som placerar i utländska finansiella instrument tillkommer även en valutarisk.

Ande­lar i en fond kan köpas och lösas in genom värdepappersföretag som saluför ande­lar i fonden eller direkt hos fondbolaget. Det är dock viktigt att beakta att vissa fonder kan ha förutbe­stämda tid­punkter då fonden är ”öppen” för köp och inlösen, varför det inte alltid är möjligt med regel­bunden handel.

7. BLANKNING

Blankning innebär att den som lånat finansiella instrument, och samtidigt förbundit sig att vid en se­nare tidpunkt till långivaren återlämna instrument av samma slag, säljer de lånade instrumenten. Vid försäljningen räknar låntagaren med att vid tid­punkten för återlämnandet kunna anskaffa instru­menten på marknaden till ett lägre pris än det till vilka de lånade instrumenten såldes. Skulle priset i stället ha gått upp, uppstår en förlust, vilken vid en kraftig prishöjning kan bli avsevärd.

8. BELÅNING

Finansiella instrument kan i många fall köpas för delvis lånat kapital. Eftersom såväl det egna som det lånade kapitalet påverkar avkastningen kan Du som kund genom lånefinansieringen få en större vinst om placeringen utvecklas positivt jämfört med en investering med enbart eget kapital. Skulden som är kopplad till det lånade kapitalet påverkas inte av om kurserna på köpta instrument utvecklas positivt eller negativt, vilket är en fördel vid en positiv kursutveckling. Om kurserna på köpta in­strument ut­vecklas negativt uppkommer en motsva­rande nackdel eftersom skulden kvarstår till 100 procent, vilket innebär att kursfallet krona för krona förbrukar det egna kapitalet. Vid ett kursfall kan därför det egna kapitalet helt eller delvis förbrukas samtidigt som det lånade kapitalet måste återbetalas i sin helhet oavsett om för­säljningsintäkterna från de finansiella instrumenten inte täcker hela skulden.

*****